Referat från akademins nationella jämställdhetskonferens, dag 1. (Inte läsvärt för så många kanske men om du typ va där och vill höra nån annans åsikt eller e kåraktiv men tyvärr missade, va vet jag.) Jag e sammanfattningsvis mycket nöjd, det va klart intressantare forskare än jag vågat hoppas. Allra mest tyckte jag om Pia Höök och Anneli Andersson. De är fetmarkerade för att hittas lätt i texten.

Först galet mkt ros till Pia Höök för superkompetent och supercoolt föredrag om sexism inom akademin: motstånd mot normen och när normen gör motstånd. Hon och Anna Wahl och deras gäng kommer med nån bok om några månader, den ska till å läsas. De tänker utifrån konkreta självupplevda situationer, typexempel, och fantiserar utifrån dem för att förstå vad som är möjligt, vad som är omöjligt, vad som hände och vad som kunde ha hänt. De verkar använda en väldigt handlings- och aktörsinriktad förståelse av situationerna, med tyngdpunkt på att de upprepar sig och att motståndet och motståndet mot motståndet spelas upp samtidigt.

Sen krossar Lisbeth Bekkengen hela jäkla pappaledighetsdiskursen. Hon bara mosar. Visar att jo, alla tänker att det där med ekonomi e viktigt, att kvinnan inte så gärna vill släppa ifrån sig barnen, och att det inte alltid är så accepterat på jobbet med föräldralediga män - men det gäller bara det allmänna. Inte är det skälet bakom varför hennes informanter delat eller inte delat på föräldraledigheten, och inte känner någon av hennes informanter någon som haft ovanstående som skäl heller. Istället är det mannens lust att vara hemma med barn som bestämt. Har han velat har det ordnats. Har han inte velat har det skippats. Punkt. Cool forskning.

Vilket förstås står i sån slående kontrast till konferensens två inkvoterade män, som glatt pladdrade på om allt och inget. Den första, Mansdivan, var lågvattenmärket och babblade om inget, medan den andra va jämförelsevis dräglig om pladdrade glatt och ostrukturerat om allt möjligt med anknytning till kvinnoförtryck. Men inte för mycket (redan för mycket) plats ska ödslas på Mansdivan, så vidare i programmet.

Under lunchen minglade jag som satan ska du veta chefen. Knöt kontakter och bytte mailadresser och följde vårt åsiktsprogram och hade mig. Efter lunch Ingrid Pincus om hur män ko-opterar och jäklar sig för att jämställdhetslagstiftning inte ska implementeras.

Sist vassa Anneli Andersson (centrum för genusvetenskap här i uppsala) som tillämpar Lundgrens normaliseringsprocess översatt på arbetslivet för att förstå vissa typer av grova könskränkande processer inom akademin. Asläskigt och med empiri sådär över gränsen, för det va verkligen grovt och jag känner hur jag så gärna skulle skrika Du ljuger! Håll käften! och sluppit höra, om jag bara haft empatibrist nog. Hennes avhandling kommer i mars och verkar sjukt spännande. Och jäkligt läskig. Jag tippar att hennes avhandling kommer att ge en ganska rejäl skjuts till förståelsen av sexuella trakasserier.