De senaste veckorna har ett av de vi jag är med i diskuterat bl a hur vi ser på författarna till kurslitteraturen här på universitetet, hur viktigt är det med representation? Och om vi kräver denna så kallade "mångfald", på vilka grunder gör vi det? Jag tror att vi delvis har ganska olika verklighetsbeskrivningar av i vilken grad Vita medelklassmän kvoteras in som vishetens förkunnare. Vad vi däremot inte diskuterat så mycket är vad denna massiva snedfördelning av tänkandet (ett krasst faktum, oavsett om det beror på kvotering, kompetens, eller ett helt rimligt uppvärderande av egenskapen "att ha rosa snopp".) gör med vår förmåga att tänka. Hur påverkar kurslitteraturförfattare hur studenters tankar struktureras, vad vi ser som vetenskapligt, vad vi ser som rimligt? Viktiga frågor tycker jag, långt viktigare än kvotering pro eller con. Därför vill jag lyfta ett halvfärdigt blogginlägg jag skrev i våras: Läs gärna här.