Första delen av helgen tillbringades i allt för smarta människors sällskap. Nu är min vanligtvis problematiseringsbefriade inställning till den, i min värld, självklara symbiosen mellan radikalfeminism, queerfeminism och postkolonial teori rubbad. Tänk om dom har rätt? Men oavsett - om dom smarta snälla människorna jämt e osams, vilka e inte osams då? Och vilka överlevnadsmöjligheter har tankar på tvärs i en sån värld?
posted by kamikaze at 11:24
3 Comments:
i mina feministkretsar är bristen på utåtriktat arbete stor... folk har lättare för att pyssla o ha mysigt med varandra istället.. frustrerande, jag vill göra grejer! känns inte som att jag har tid att problematisera saker för sakens skull, mer att en får prata om problemen när dom kommer för att få saker gjorda överhuvudtaget.
förutom att mina gäng gör rätt mycket utåtriktat arbete kommer vi bli eller är redan antingen forskare eller utredare. det känns som om problematisering av våra egna perspektiv e typ grundläggande för att vi ska göra bra istället för att bara göra.
fast prata om problemen när dom kommer funkar fint för min del. för dom kommer. men just då har vi verkligen inte tid och vi ler och tiger och undviker och allt är fint och allt är fint.
och det är inte så himla problematiskt.
men sen verkar det som om coola folk tycker illa om varandra åt alla möjliga håll. och då kanske det va problematiskt att tiga ändå. och jag har ingen som helst lust att tycka illa om folk åt alla möjliga håll, men jag märker ju att det finns en hel mängd ilska. (märkte det förresten senast idag när jag gjorde intervju no. 1 i den spännande intervjuserien du numera är inbjuden till. maila mig and you are on!)
det låter jättespännande, men ja hittar inte din mailadress så du får min: sidekickstar@hotmail.com
Post a Comment
<< Home