En väljare sa han var less på att sossarna säger att "vi har byggt det här landet". Det är vi som har byggt det här landet, sa han. Det var det vackraste samtalet. Det är en knivskarp skillnad, sa jag, imponerad. Han var knivskarp och på gränsen till utslagenhet. Du kommer väl ihåg att rösta, sa jag.

En del väljare säger att de inte kan rösta på sossarna för vi bara kastar ut pengar i världen. Det här landet är en sopstation för allt möjligt lösöre fortsätter de och som god valarbetare kunde jag berätta att nejnej min gode herre den socialdemokratiska flyktingpolitiken är lika rasistisk som någon annans dont you worry lita inte på vårt pluttegulliga valmaterial kolla siffrorna istället. Även det vackraste samtalet kunde ha avslutats så.

Jag försöker täppa för min mun hindra den från att säga Du borde rösta på sverigedemokraterna och leva med skammen. Ibland lyckas jag. Det vackraste samtalet tar nya vändningar, hittar lösningar, vi hjälps åt.

Kanske känns det skönt för den andra när jag säger Jag tar det som ett personligt påhopp. Det är mig du kallar kriminell. På samma sätt som jag väljer att försvara mig med de långa svåra orden, de som smärtar på mer än ett ställe.

Jag kunde göra andra val: Andas. Svara. Snäll och knivskarp om det bara inte smärtade så...